En konstig känsla
Det känns så oerhört konstigt att inte behöva ta hänsyn till någon, det är en skrämmande känsla i magen när man är van vid att två och göra saker tillsammans . Helt plötsligt är det ingen som väntar eller bryr sig ifall jag åker åt det ena eller andra hållet, jag gör och tänker som jag vill. För många kanske det är skönt men jag hade velat kunna ta hänsyn till min Gerry i många år till. Det är en skrämmande upplevelse när man börjar fundera på det. Det är en ny sorts sorgearbete man går igenom och funderar på......
Men det är bara att vänja sig vi tanken att Gerry är där han är och jag är där jag är, på olika platser men i mitt hjärta lär han alltid vara och på min axel sitter han varje sekund och visslar på en melodi, nämligen våran melodi!